Cambodian Wedding – part one

I söndags va det dags. Min vän Rithy gifte sig. Två dagar fyllda av ceremonier, mat och dryck, fest, dans och mer ceremonier. Nu har det gått ungefär en vecka och det känns som att det är dags att sammanfatta lite vad som hände.

Söndag morgon blev jag upphämtad utanför min lägenhet i centrala Phnom Penh av Rithys yngre bror Hangchhang och en kusin. I vanlig ordning höll min kambodjanska skjuts inte överänskommen tid, till min förvåning kom de dock drygt en halvtimme tidigt och inte efter utsatt tid som jag hade förväntat mig. De tre av oss for iväg på moton – jag med en liten väska ombyte över axeln eftersom jag inte räknade med att återvända förrän två nätter senare och då direkt till jobbet – och omkring en timme senare var vi parkerade under det tillfälligt uppsatta, traditionellt kambodjanska, bröllopstältets plasttak.

Brud och brudgum fortfarande i vanliga kläder på söndag förmiddag

Förberedelserna var såklart i full gång men det vilade trots det ett väldigt landspecifikt lugn över innergården trots att de två bröllopsdagarn förväntades bringa omkring 4-500 gäster. Rithy och hans blivande fru Sela verkade glada och lugna men lite nervösa – inte så konstigt kanske, bröllop är ju en stor sak, kanske särskilt i Kambodja.

Jag hade fått veta att ceremonierna skulle börja vid två på eftermiddagen och att munkar från en närliggande pagoda skulle hålla i den första delen. Några minuter i två började jag så fundera på varför Rithy fortfarande sprang omkring i shorts och t-shirt och inte i de finkläder som jag förväntade mig att han skulle ha under de kommande tillställningarna… den första ceremonin började först vid fyra, två timmar efter utsatt tid helt i kambodjanskt manér. Som västerlänning var det inte helt enkelt att följa och förstå vad som verkligen skedde under ceremonierna. Jag fick dock (äntligen) på nära håll se hur det ser ut och vad som händer när det för sässongen karaktäristiska mässandet sprids över bygden från ett par “strut-högtalare” som i alla fall får mig att tänka på en militäranläggning ur en film om andra världskriget.

Munkarna turades om att mässa på Khmer med Rithy och Sela, nu iklädda första uppsättningen traditionella bröllopskläder, sittandes framför med händerna i respektfull luciafattning och fotsulorna riktade bort från munkarna. Detta gällde alla och även jag, som ett av “vittnena” i skaran som fick plats i vardagsrummet satt under hela ceremonin på detta sätt.  Efter en timme, eller kanske mer, började det bli ganska jobbigt att sitta på benen och föttrna, stilla på det hårda stengolvet med handflatorna ihop framför bröstet. Därför, när ceremonin var slut satt några välbehövliga bensträckningar och ryggrätningar på sin plats. Under eftermiddagen följde ytterligare ett antal ceremonier vilka jag deltog i de flesta. Av hänsyn till mina ben och rygg valde jag att en eller två gånger sitta på en stol strax utanför.

Den första dagen avslutades ganska tidigt och strax efter tio var dags att söka upp en sovplats. Innan läggdags var det dock läge att se till att all frukt var förberedd för morgondagen… vi skulle ju bära den i morgon. Men vart? och varför? och vad skulle hända med frukten när vi burit klart? Så många frågor, så få svar…

När man är på den kambodjanska landsbygden vill man nästan automatiskt lägga sig tidigt, som om det vore något i luften, ett varsel om en tidig morgon.

De fruktade fruktförberedelserna söndag kväll

Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s