Cykel, saltvatten och sjösjuka

Det händer saker precis hela tiden i det här landet. Det vore ett stort misstag att säga att jag går runt och rullar tummarna och kliar mig i håret och undrar vad jag ska göra hela dagarna.

Håll musen över en bild för att få en bildtext. Klicka på bilden för att få se en större version.

Förra veckan, min andra som praktikant på Forum Syd, innehöll ganska mycket arbete på kontoret. Det innebar att jag själv kunde bestämma ganska mycket över hur dagarna skulle se ut det gav mig en chans att fortsätta läsa in mig på material och dylikt som jag bör ha koll på. Framförallt texter kopplade till JCCI (Joint Climate Change Initiative), klimatprojektet som jag kommer att jobba med ganska mycket under min tid här. Men utöver det gav det mig också tid att ytterligare känna in kontoret som arbetsplats. Det tar ju en stund innan man lär sig alla små detaljer som var folk hänger, dricker sitt kaffe, äter lunch och så vidare.

I förra veckan var jag och min kollega Sothira på en ”Launching Workshop on Cambodia Community Based Adaptation Programme” (CCBAP) som UNDP, gef, Sida och Australian Government Aid Program står bakom. Under workshopen, som mer liknade ett större seminarium, hade jag hela tiden det som sades tolkat i hörlurar eftersom det nästan uteslutande pratades på Khmer. En väldigt spännande upplevelse, inte minst för att jag för första gången fick Khmer översatt direkt och i stort sett ordagrant – något som aldrig hände sist jag var här. Under YPD var översättning alltför ofta en bristvara. Efter presentationer och diskussioner av CCBAP följde ett cocktailparty lokaliserat mellan hotellet Himawari och floderna Mekong och Tonle sap. Läs en artikel om eventet i The Phnom Penh Post.

Förutom att vara på kontoret hann jag åka och införskaffa en cykel i förra veckan, något jag tänkt på från första dagen i lägenheten. Phnom Penh är en ganska platt stad som inbjuder till att cykla; även om trafiken är som den är. Jag tog mig därför med tuk-tuk till Orussey Market (en av de större marknaderna här i staden) och började titta runt. I en av de många ”cykelbutikerna” hittade jag det jag sökte, mountainbikes av hyffsat ny modell, inte bara knattestorlekar och med ett utgångspris på US$120. Efter en del tittande, klämmande, provande och nerklankande fick jag en grön mountain bike av märket JEEP med 36 växlar för US$90 inklusive lås, nya stänkskärmar, lampor och en supersportig sadel. Till och med mina kambodjanska vänner verkade tycka att det var ett ok pris vilket gjorde mig ganska nöjd över att ha prutat mig till priset helt själv! Dock hade cykeln förmodligen varit ytterligare US$10-20 billigare om jag varit kambodjan eller om jag låtit någon köpa den åt mig; men det hade ju inte varit lika kul.

I fredags åkte jag och en av mina svenska YPD-vänner Sofie, som är här i Phnom Penh just nu, till Sihanoukville (Kampong Som) för att byta asfalt och trafik mot sand och saltvatten. Bussresan tog sin tid och när vi äntligen slog oss ner på stranden efter att ha checkat in på ett ledigt guest house (Monkey Republic var fullt!) var det midnatt. Det blev istället en ganska tidig lördagsmorgon med frukost på stranden och där stannade vi sedan och avnjöt sol och bad, lunch, öl och drinkar framåt kvällen. Riktigt härlig dag! men sen blev det söndag…

”Ok, so can you please take a shit out front and wait for the doctor” (1)

En jobbig sak med att bo och leva i ett land som Kambodja är att man aldrig kan vara helt säker på att det man stoppar i sig inte för med sig något otrevligt. Även om en restaurang verkar ok kan det leda till inte alltför trevliga upplevelser dagarna som följer. Det hände mig i helgen… och det började på bussen på vägen hem från Kampong Som. För första gången i mitt liv blev jag åksjuk. Usch och fy. Det var utan tvekan den längsta bussresan i mitt liv. Förutom att jag mådde pyton var det för kallt när chauffören hade AC’n på och för varmt när jag med hjälp lyckats övertala honom att stänga av den en stund. Väl hemma fick jag en natt utan någon ihållande sömn att tala om och även om jag blev bättre och bättre de två påföljande dagarna bestämde jag mig för att gå till en av de internationella klinikerna här i stan idag (onsdag) för att vara på den säkra sidan. Farbror doktorn skrev ut piller… ja dom är ganska förtjusta i det här i landet och den här gången tror jag nog att det kan vara bra att ta dem. Jag är vet inte riktigt vad jag ätit som fick mig att bli dålig men en tallrik räkor, fisk och bläckfisk på lördagskvällen är synnerligen misstänkt. Hur som helst är magbakterier och parasiter inte någon vidare mix att ha i kroppen men om ett par dagar och några kartor piller ska jag vara tipp-topp igen!

För att avsluta med något lite muntrare kan det vara värt att berätta att det kinesiska nyåret (eller Lunar New Year) inleds idag (eller igår?). Hur som helst, andra nymånen efter vintersolståndet. Det kinesiska nyåret firas stort i Kambodja (och angränsande länder tror jag) och alltså inte bara i Kina. Räknar man in det kambodjanska nyåret som firas i april är det nyår tre gånger per år i det här landet… det är ju bra om man tycker om nyårslöften, eller raketer, eller ja, nyår… Vi får se vad det det här nyåret bjuder på. Jag är i alla fall bjuden på mat hemma hos Rithys familj ikväll och det räcker gott!

Liea saen haey (2)

____________________________________________________________________________________
1. En av sjuksyrrorna på kliniken, som, i likhet med många kambodjaner har svårt att skilja mellan “sit” och “shit”.
2. Betyder ungefär “hej då” eller “ses nästa gång”
Advertisements

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s