Från YPD till expat

Härligt och utmanande att vara tillbaka

Jag har precis kommit tillbaka från tjugo minuter under kniven. Tjugo minuter som helt förändrade mitt utseende och hade en minst sagt upplyftande effekt. Att gå till barberaren här i Kambodja är inte bara spännande utan också helt fantastiskt prisvärt. Utan att avslöja exakt vad det kostar kan jag säga att min nyligen inköpta rakapparat (i Sverige) lite grovt motsvarar 440 besök hos barberaren på Hanoi Street strax utanför Phnom Penh city; då ingår såväl klippning och rakning som en kort nackmassage.

En väldigt bra sak med det här landet är med vilken enkelhet det går att leva i nuet. Till skillnad från Sverige planeras inte mer än nödvändigt – och är du khmer (kambodjan) är detta nästintill försumbart – vilket gör att spontana utflykter, en hel dag i hängmattan eller på golvet hemma hos en vän där den stora sysselsättningen är att säga ’sour s’day’ [ung. hej] till grannbarnen blir en del av vardagen. Hela samhället är dessutom något helt annorlunda från det svenska. Jag vill gärna beskriva det kambodjanska som dynamiskt – där trafik, priser, människor och tider anpassar sig efter förutsättningarna – medan det svenska, eller västerländska samhället är av en mer statisk natur. I Sverige använder vi i regel övergångsställen för att korsa en trafikerad väg och ”bokar” gärna in tid för att träffa vänner eller göra en utflykt. Jag säger inte att det ena skulle vara bättre än det andra, bara annorlunda, även om jag upplever möjligheten att leva i nuet som en stor tillgång i Kambodja.

Som praktikant på FS har jag dock mer ansvar och arbetsuppgifter än vad som kan skötas från en skuggad hängmatta. Under det kommande halvåret kommer jag att arbetet mycket kring ett klimatprojekt, A Joint Climate Change Initiative of Capacity Development of Cambodian NGOs (JCCI), som Forum Syd driver här tillsammans med den brittiska organisationen CORD och danska DCA/CA. Klimatprojektet är en del av FS mer övergripande projekt här i Kambodja, Democracy and Human Rights in Cambodia 2010-2012. FS arbete här syftar huvudsakligen till att utveckla och bygga upp kapaciteten (Capacity Building/ Capacity Development) hos lokala NGO:er (Non Governmental Organisation) som i sin tur genomför projekt inom de ramar som FS har satt upp. Mer preciserat vad mina dagliga arbetsuppgifter kommer att bestå i fram till slutet av maj, då praktiken är tänkt att nå sitt slut, vågar jag inte sia om ännu; det känns mycket spännande på ett väldigt positivt sätt!

Det är inte YPD om igen

När jag för ett år sedan deltog i Youth Partners in Development (YPD), ett utbytesprogram mellan Sverige, Kambodja och Zambia bodde jag här i Kambodja under tre månader tillsammans med en av de kambodjanska deltagarna, min ”parkamrat” eller ”paris”. YPD var, är, den enskilt största orsaken, förutom mig själv som person, till att jag nu åter befinner mig i landet. För någon som själv inte levt nära inpå eller i en kultur vitt skild från sin egen under en längre tidsperiod är det nog svårt att föreställa sig vilka prövningar man utsätts för, såväl personligen som i förhållande till andra människor och den alllmänna tillvaron. När jag denna gång, med några dagar knappt ett år efter det att jag första gången reste till Kambodja, kliver av planet på Phnom Penh International Airport där några av mina kambodjanska vänner från YPD möter mig känns det som ett andra hem. Jag tar mig genast hem till min paris familj där jag möts av glada, välkomnande och igenkännande ansikten och efter fem minuter är jag, i alla fall för en stund, återigen en del av familjen.

Under YPD bodde och levde jag nästan helt uteslutande hos min kambodjanska värdfamilj i Poi Pet som gränsar mot Thailand i nordvästra delen av Kambodja. Någon vecka bodde jag även hemma hos min paris och nu när jag nu återvänt för att genomföra min praktik och arbeta för FS känner jag ett starkt behov av ett eget boende. Inte för att jag inte trivs hos min paris och inte för att hans familj tycker att jag tränger mig på. Nej tvärt om har de svårt att förstå och acceptera varför jag inte vill bo hos dem. Saken är den att kambodjanska familjer lever väldigt tätt inpå varandra, något som vi inte är särskilt vana vid i ett så högt individualiserat land som Sverige. I familjen där jag bor för stunden delar åtta personer på omkring 70-80 kvadratmeter. Det finns en toalett/ dusch, ett litet vardagsrum/matrum och alla delar säng med någon; eget rum finns bara i drömmarna. Det känns därför helt naturligt att söka eget boende och sedermera välja när jag vill kliva in i kulturen för att sedan återvända till en mer lätthanterlig expat-situation. Det är trots allt inte YPD denna gång utan något helt annat.

Som i uppstarten av varje ny del av livet känns det som om omfattningen av uppgifter och information att hålla i huvudet är översvämmande många. Så är det delvis också den här gången även om jag är helt övertygad om att det kommer släppa innan jag vet ordet av. Hur som helst är jag glad att det inte är min första längre visit i Kambodja vilket gör omställningen till klimat och kultur en gnutta enklare och även om det här halvåret på åtskilliga sätt kommer skilja sig från YPD tror jag att många erfarenheter och ”läxor” från utbytet kommer vara till min stora fördel som invånare i det kambodjanska kungarikets huvudstad.

Advertisements

One thought on “Från YPD till expat

Leave a Reply

Fill in your details below or click an icon to log in:

WordPress.com Logo

You are commenting using your WordPress.com account. Log Out / Change )

Twitter picture

You are commenting using your Twitter account. Log Out / Change )

Facebook photo

You are commenting using your Facebook account. Log Out / Change )

Google+ photo

You are commenting using your Google+ account. Log Out / Change )

Connecting to %s